söndag 12 oktober 2008

Kvitton och klimatångest

Två saker som stör mig:

1. Det omoderna med kvitton. När jag köper dyra saker borde mitt inköp finnas i butikens datasystem. Ett papperslöst samhälle liksom. I går var jag till Tre med en trasig telefon. Det enda som begärdes av mig var att jag hade koll på mitt telefonnummer, sedan kunde man smidigt scanna mobilen och allt var frid och fröjd. Onoff däremot, där finns det ingen koppling mellan webbutik och vanlig butik, att ha fakturanumret från webbutiken hjälper alltså föga. Visst, det ena är en långvarig relation med abbonemang och så vidare. Men ändå. Ett kvitto känns onödigt. Mina inköp registreras ändå till höger och vänster, oroar mig föga för det eventuellt intigritetskränkande i att istället för kvitto visa mitt id-kort.

2. Hur vissa människor med sådan självklarhet säger att DEN ENSKILT VIKTIGASTE FRÅGAN SOM ÄR ÖVERORDNAT ALLT I HELA VÄRLDEN ÄR KLIMATHOTET.
Ja, det är skitviktigt att ha en långsiktig miljöpolitik. Men eftersom flera av de som säger så här inte kombinerar det med till exempel en ekonomisk politik så kan vi väl lägga oss ner och dö på en gång eller? Jag tror benhårt på att alla människor kan göra något för miljön, jag tror på utveckling av klimatvänlig teknik.

Men jag tror inte att vi till exempel ska förbjuda flygresor för denna skull, jag tror däremot på snabbare och/eller billigare tåg. Det handlar inte om att begränsa och fördela, det handlar om att effektivisera och utveckla. Det var som någon sa för ett tag sedan "om våra förfäder hade börjat begränsa sig i sin utveckling så hade vi väl tvärdött för länge sedan".

Det kan inte heller vara en sådan tydlig ekonomisk fråga huruvida man har råd att vara mer miljövänlig eller inte, eller råd att lära känna och utveckla relationer med människor som bor längre än några mil ifrån ens egna hem. Världen skulle riskera att bli mindre fredlig. Jag tänker återigen citera den utmärkta texten Kroppar som möts i boken Nån där?
"Vad spelar det för roll att Gaza blir fritt om det kommer ett hav och dränker alltihop?" frågar sig en klimatångestdrabbad debattör i en DN-artikel hösten 2007. Men man kan lika gärna vända på det. Varför ska inte Gaza bli fritt bara för att det kunde ha kommit ett hav och dränkt alltihop? Det är läge för ett uns besinning. Finns det inte ett bättre sätt att förebygga klimateffekten än att tvinga fram beteendeförändringar hos människor, i detta fall minska rörlighet, som gör världen till en mindre fredlig plats? Det är en särskilt relevant fråga att ställa när man pratar om en region där möten mellan oliktänkande människor är en bristvara och där murar varje dag bokstavligt talat hindrar människor från att möta den andra sidans människor genom arbete och umgänge. För den fattige palestinern i Gaza skulle vardagen så klart inte påverkas om flygresor förbjöds, men omvärldens förmåga att sätta sig in i hennes situation skulle försvinna när våra referensramar återigen blev snävt nationella, och de få gränsytorna blev ännu mindre. Om världsordningen bytte melodi från oppen och extrovert till sluten och introvert, skulle viljan att få fred minska.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar