tisdag 1 mars 2011

Modebloggandets vara eller icke vara

Med jämna mellanrum kritiserar Alex Schulman modebloggare. Nu har han gjort det igen, i gårdagens Aktuellt. För några dagar sedan skrev Cissi Wallin pricksäkert på SVT Debatt:
Först och främst – kan vi bara sluta kalla Kissie, Paow och deras likar för modebloggare. Vad tror ni verkliga modebloggare som Elin Kling, Karolina Skande, Agnes B, syrrorna Fahrman med flera känner inför det? Det är som att kalla mig för sportbloggare. Kissie, Paow och co är skandalbloggare. De fiskar ständigt efter att vi ska dra efter andan och tänka ”amen vafan”. De är ungefär som Robinson-Robban, om ni minns honom. En uppmärksamhetstörstande yngling som gjorde allt, precis allt för att bli omtalad. Gärna hatad. Men tillslut växte även han upp till en ansvarstagande vuxen. Det går alltid ett gäng sådana per generation.

Jag håller verkligen med. Modebloggande är något helt annat. Om det skrev jag på Newsmill för två år sedan (jag minns inte exakt vad som föranledde debatten den gången, var det möjligvis Alex Schulman då också?):

De påverkar i allra högsta grad en bransch som 2007 omsatte 73,4 miljarder kronor i Sverige. En viktig exportbransch och, som Moderådets VD Lotta Ahlvar påpekar i en intervju i E24, en bransch som skapar ett ansenligt antal arbetstillfällen inte bara inom butik utan även logistik, fotografi, annonsering med mera. 
År efter år kommer Alex Schulman tillbaka till sin kritik om att modebloggarna inte ger honom någonting, och att det därmed har litet eller inget existensberättigande ("Det känns lite 2005" säger Emanuel Karlsten, vilket jag håller med om. Det beror förmodligen på att Schulman använt samma argument sedan dess). År efter år kommer jag att fortsätta fundera varför världen måste kretsa kring Alex Schulman.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar