onsdag 5 september 2012

Sluta amma


"Amen amningen då?!" utbrast en sköterska på Danderyds sjukhus när vi, precis efter att Elisabeth kommit till världen, berättade att Eiran skulle vara den som tog det största föräldraansvaret.

Det fixar sig! var vår attityd, och det gjorde det. Berättelser om "hur gjorde du då?" brukar alltid fascinera, så därför tänker jag dela med mig av Elisabeths mathistoria.

Jo, till Elisabeth var ungefär två månader gammal så helammade hon på klassiskt bröstvis. Eftersom jag skulle börja jobba när hon var 3,5 månad började vi då att steg för steg öva henne på att dricka ur flaska. Från början var det med utpumpad bröstmjölk, sedan med ersättning. Veckorna innan jag började att jobba tog vi steg för steg allt längre tid mellan amningen, så att min kropp skulle vänja sig. Elisabeth var glad så länge hon fick mat och hade inga åsikter om det var ersättning eller bröstmjölk hon fick. När jag så började jobba igen i maj var det inga som helst problem att amma på morgonen, på eftermiddagen och på natten.

Elisabeth slutade att äta på natten när hon var 6 månader gammal. Efter det drog jag ner ännu mer på ammandet, tills det bara var en gång om dagen. I samband med att jag skulle börja jobba igen efter semester, på mitt nya jobb, slutade jag amma helt. Elisabeth hade nog börjat tröttna på att det var ganska lite mat där på slutet så hon verkar inte bry sig nämnvärt. Hon får ju mat och frutti och välling, och allt det där är mycket mer intressant.

Det bästa med att sluta amma? Kunna ha normala bh-ar igen. Precis som Teresa beskriver i sin historia så har det varit ganska enkelt. Elisabeth är en okomplicerad liten dam.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar